Årskrönika 2015 – av Spanska Akademins sportchef Javier K Gomez.
Jag tanker i denna analytiska årskrönika inte bara blicka tillbaka på året som gått utan även på våra två verksamma år som förening. Sanningen är den att vi har kämpat och lidit en hel del under de två år som vi varit aktiva. Vi har stött på patrull såväl vad gäller att få tillgång till planer, adekvata och tillräckliga plantider, men också under seriespelen med en hel del fadäser kring matcher, motståndarlag och domare.
Jag vill börja med att understryka att jag är en person med höga krav på både mig själv, mina spelare och min fotbollsomgivning. Jag är även en mycket kritisk person och tycker om att analysera, ifrågasätta, lyssna och lära. På detta sätt har jag under mina tio år som såväl tränarstudent och professionell tränare lärt känna många fotbollsprofiler och hur de arbetar med denna sport och på så vis fått massa kunskaper och erfarenheter. Jag har tidigare nämnt att när jag först tog beslutet att satsa på en tränarkarriär i Sverige så trodde jag det skulle vara ett steg i rätt riktning för min fotbollsutveckling, min karriär och min yrkeskunskap. Men tyvärr blev inte mina förväntningar uppfyllda. När jag för första gången satte min fot hos några av landets större klubbar för att se hur de arbetade professionellt med såväl senior- som ungdomsfotbollen blev jag minst sagt förvånad. Jag fann utbildningen ostrukturerad, okonstruktiv och ibland även ogynnsam för både spelarnas och fotbollens progressiva utveckling. Det som dock förvånade mig mest var att ledning, tränare och ledare verkade vara övertygade om att deras arbete var oklanderligt och de visade ofta mycket lite intresserade av att lyssna, lära om den fotbollsvärld där jag är fostrad. Där och då förstod jag att mitt svenska fotbollsäventyr skulle bli mer komplicerad och kräva ett gediget arbete från min sida eftersom svensk fotboll och fotbollsideologi inte alls liknade den spanska där jag är upplärd. Jag bestämde mig snart för att forma min egen fotbollsakademi och delge unga svenska spelare en inblick i hur jag tycker och tror att fotboll skall tränas och utövas både i teori och praktik. Resultaten som SAFFs lag presterat under våra två år som aktiva har varit fantastiska och är för mig ett bevis på att vårt gedigna arbete kring teknik, fysik och framförallt taktik gett resultat.
Idén bakom Spanska Akademin har aldrig grundats i ett vinstdrivande företag vars främsta syfte är att tjäna pengar, utan när jag blev varse brister i vad som vi i Spanien kallar ”basfotboll” (barn- och ungdomsfotboll) varpå vilken bas en lyckad fotbollsnation vilar, så ville jag främst dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Inte minst för att förbättra och främja svensk basfotboll. Dock har jag många gånger fått intrycket av att mitt syfte fått precis motsatt effekt från fotbollsvänner utanför SAFF och jag förstår i ärlighetens namn inte varför. Utan att ha kunskaper om SAFF, vad vi står för och vilka vi är så tycks det som om en påhittad och konstruerad bild om föreningen, vår ideologi och mig som sportchef florerat bland klubbarna i regionen. Detta har tagit sig i uttryck att ledare från motståndarlag knappt eller inte alls hälsar under matcher, utan har vänt mig och mina tränarassistenter ryggen. Varför? I Spanien var situationen ofta den omvända och jag bytte ofta nummer med tränare för motståndarlag för att träffas, ta en öl och diskutera synen på fotboll och dess utveckling. Det känns som att en del av den svenska fotbollskulturen inte välkomnar nytänk och kritiska röster, även om dessa skulle leda till en förbättring. Jag tänkte i denna årskrönika blicka tillbaka på året som gått och med min kritiska personlighet ge exempel på områden inom svensk basfotboll som jag inte tycker fungerar och sätta dessa i kontrast till hur det skulle kunna fungera och fungerar i bl.a. Spanien.
Domarverksamheten
Ett område som jag berört tidigare och kritiserat hårt är domarverksamheten kring svensk basfotboll. Ordet ”domare” betyder inom fotboll det samma som inom rättsväsendet och definieras som en auktoritär person som har i uppgift att på ett objektivt och rättvist sätt döma fördel för ena parten i en given situation. I svensk basfotboll är mången gång domaren varken auktoritär, objektiv eller rättvis eftersom hemmalaget minst sagt påverkar sin egen domare på ett sätt som gör det svårt för denne att döma rättvist. Under säsongen gavs jag och SAFF P01tillfället att bevittna ett spektakulärt exempel på denna oerfarenhet och brist på pondus och självsäkerhet hos en domare. En av våra spelare blev till exempel varnad för att han påpekade utan varken aggressiv ton eller svordomar att domen om off-side som dömts var inkorrekt. Samma domare utvisade senare en annan av våra spelare, trotts att vår spelare blivit knuffad av en motspelare och domen borde varit den omvända. Sist men inte minst döms en frispark till fördel för hemmalaget och när en av våra spelare påpekar att det inte var en rätt dömd frispark flyttar domaren fram bollen innanför straffområdet och frisparken blir en straff. Jag frågar mig var i tävlingsreglementet det står att en sådan ändring av domarbeslut är tillåtet? Efter straffläggningen blåser domaren av matchen och lämnar planen utan att tacka för sig eller skriva på spelarrapporten. Denne unge domare kände sig uppenbart pressad av diverse yttre omständigheter och i stället för att vinna respekt genom att tydligt förklara för spelarna vad de gjort för fel och uppvisat en självsäkerhet försökte hen vinna respekten via varningar och tokiga domslut.
Som kontrast till denna upplevelse vill jag ge exempel på hur domartillsättning fungerar i spansk basfotboll. I Spanien utsänds domare, oberoende junior- eller seniorfotboll, från regionsförbundet. På så vis blir tillsättningen mer neutral och slumpmässig och på så vis även mer rättvis. En domare från en annan ort ges en större möjlighet att döma utan psykiska påtryckningar från hemmalagets ledare, föräldrar och spelar som rent av kan vara dennes vänner. Efter varje match så måste domarna i Spanien lämna in en rapport om allt som hänt under matchen. Hur många mål, vilka som gjort mål, vilka som fått gula respektive röda kort och detta med en utförlig förklaring till händelserna bakom detta. Till och med föräldrar och tränare som inte uppför sig regelrätt nedtecknas i rapporten. På detta vis fungerar domartillsättning i Spanien från matcher med 6åringar till seniorfotboll medan man i Sverige i stället går åt, för mig helt fel håll, och vill ta bort regler, ordning och tabeller i basfotbollen.
Spelarrapporter
Ett annat återkommande problem som jag erfarit genom mina fyra lag i serien är att man aldrig kan vara säker på mot vem man faktiskt spelar. Laget i fråga kan ha bytts ut till en majoritet av äldre spelare eller spelare från en högre kategori än den faktiska. Det har hänt att SAFF P05 mött spelare med dubbel kroppsstorlek och ett och två år äldre, eller spelare som egentligen tillhör ett lag i en högre division än vår. Enligt förbundet skall fotboll vara ”roligt” och om detta är en filosofi som eftersträvas frågar jag mid så var denna vinnarhets kommer av som gör att lag titt som tätt toppas? Hur roligt är fotboll när spelare blir petade från sitt ordinarie lag för att det skall toppas av ”bättre” spelare? Och hur roligt är fotboll för de lag som kvalificerat sig till att nå B-serien och en nivå som stämmer överens med sin egen potential men möts av spelare ur A-serien för att motståndarna, och kanske främst ledarna, har ett sådant behov av att vinna. Vad är då egentligen anledningen till serieindelning om kontrollen är obefintlig och var och en gör som hen själv behagar beträffande spelartillsättning? Är det då inte bättre att alla spelar mot alla och att en indelning görs likt cuper via lottning? Är inte hela syftet med basfotboll att lära barnen att spela rätt från början så att man slipper ta in de bästa bara för att de är talanger i sig själva?
Jag har en professionell tränartitel utgiven av UEFA och framtagen av FIFA vilket innebär att jag avlagt examen i tre olika tränarnivåer. Inom varje nivå finns en kurs kallad ”professionell utveckling”. Denna kurs avhandlar alla de lagar och regler som UEFA och FIFA fastställt ska gälla under tävlingsfotboll och bland dem ingår något som på spanska kallas ”otillbörlig anpassning”. Exempel på sådan otillbörlig anpassning såg vi under matchen Cadiz-Real Madrid i Spanska kuppen för några veckor sedan då det framkom att Cheryshev inte var spelklar eftersom han erhållit 4 gula kort föregående cupmatch. Denna lagstiftning talar även om att man inte får flytta ner mer än en spelare från en högre division till en lägre, för att det då skulle främja laget på ett orättvist sätt. När tillfälle ges brukar jag åka och titta på motståndalagens matcher för att analysera deras spel, men de spelare jag då stöter på är ofta inte med när laget sedan möter SAFF. Detta går inte bara mot reglerna och är inte bara osportsligt mot klubbens egna spelare som petas för att det inte är ”tillräckligt bra” för sin egen serie. Det skapar även problem för mig och mitt spel som jag byggt på hur motståndarna spelat mot andra motstånd. Ett tydligt exempel på sådan ”otillbörlig anpassning” bevittnade jag och SAFF P03 i vår sista seriematch denna höst. Vi skulle möta ett lag som i tabellen låg sist med endast 1 poäng och 17 insläppta mål mot 0 gjorda, medan SAFF stred om topplacering med våra 18 poäng. Självklart var laget vi så fick möta inte det rättmätiga utan vi blev totalt överkörda, trotts en stabil formkurva de senaste matcherna, och förlorade med 1-3.
Hur undviker man så liknande situationer i spansk basfotboll? Jo, genom att kräva legitimation och fotbollslicenser redan från 8-års ålder. Varje spelare har ett id-kort med sitt specifika spelarnummer, foto och födelsedata. Innan varje match skickas spelarrapporten till den utsedda domaren som skriver ut och tar med till match. Vid matchtillfället lämnar samtliga spelare in sina id-kort och domaren gör anteckningar på spelarrapporten. Dessutom ropar domaren upp samtliga spelares namn för att kontrollera att rätt person och rätt id-kort är närvarande. Är så en spelare närvarande som inte finns på listan eller inte tillhör seriekategorin upptäcks fusket och reprimander utdelas senare av förbundet. Detta problem är något som diskuterats frekvent i vår klubb och som säkert även diskuteras och skapar osämja mellan andra klubbar.
Klubbklimat och fotbollsfilosofi
När jag arbetade i FC Barcelona och tränade deras ungdomslag besökte jag ofta klubbens tränarrestaurang. Denna restaurang besöktes av klubbens samtliga tränare, till och Med Josep Guardiola, och var en plats där man åt och samtalade om fotboll. Guardiola själv ställde ofta frågor till oss andra tränare, trotts sina gedigna meriter och erfarenheter. Han var bland annat intresserad av vilka taktiker vi applicerade på 7-manna fotboll eftersom han själv aldrig tränat denna typ av uppställning. Han ville veta hur vi gjorde för att spela ut bollen från målvakt och vidare upp i plan och hur vi arbetade med målvakt, backar, mittfältare och anfallare för att skapa samspel. Jag funderade på varför han, som historiens kanske mest framgångsrike tränare, var så intresserad av att lära av oss nyutexaminerade tränare och om 7-mannafotboll. En dag frågade jag honom om mina synpunkter och perspektiv på fotboll verkligen kunde vara honom till nytta och han svarade:
"Självklart, det är alltid viktigt att lyssna och lära här i livet. Jag må vara Guardiola och ha goda kunskaper men det finns alltid saker jag kan förbättra."
Patricia Gonzales, som är en vän och kurskamrat från tränarutbildningen är idag förbundskapten för Azerbadjans damlag i fotboll. Av Azerbadjans befolkning är 95% praktiserande muslimer och tills för bara två år sedan existerade inget damlandslag i fotboll i landet. På dessa två år har Gonzales lyckats forma ett lag som inte bara kvalificerat sig till EM i U-19 utan gjort det med ett övertygande spel och samtliga vinster. Laget van över motståndarlandslag med en väletablerad fotbollskultur för damer. Man vann exempelvis över Belgien med 3-0, över Wales med 4-1 och över Kroatien med 2-1. Hur förklarar man detta? Min gissning börjar åtminstone med god kunskaper och hårt arbete.
Under mina två år som tränare för basfotboll i Sverige har jag aldrig sett liknande resultat som Gonzales, eller bevittnat ett intresse i att lyssna och lära från andra tränare som Guardiola. Problemet med Svensk fotboll, både på bas- och professionellnivå är dels att man har för lite kunskap och dels att man uttrycker en naivitet om att man redan vet och kan bäst. Jag har under min tid i Sverige lärt känna några allsvenska spelare. En av dem är Diego Lugano som spelade en kort tid i BK Häcken och som har spelat både i Spanien, Fraknkrike, Brasilien och England. Han förklarade för mig att han tycker det är ofattbart att profesionella svenska lag inte tränar fysik för att motverka skador och orka hela matcher, och kanske märkligast av allt, att man inte tränar taktik utan mest långbollar. Lugano hade ett längre kontrakt med Häcken men lämnade efter en dryg månad. En annna allsvensk spelare har berättat för mig att mesadels av träningarna i hens lag går ut på 11x11 spel men utan något tekniskt, fysiskt eller taktiskt syfte. För mig är grunden till fotboll byggd på en spelmodel och en träningsplan där taktik, teknik och fysik är grundstenarna. Hur man anfaller, hur man försvarar samt vad som skall göras när laget har respektive inte innehar bollinnehav. Att kalla sig tränare är en sak men att demonstrera att man är en tränare och en ledare är en helt annan.
Jag tror att okunskap och naivitet att inse sina egna begränsningar är några av anledningarna till varför svensk fotbollsutveckling stått still de senaste decennierna i mästerskapssammanhang, medan resten av Europa sprungit förbi. Vi sitter alla i samma båt och vi är alla intresserade av samma sak, att få en stabil fotbollsbas där vi kan fostra och utbilda våra svenska tjejer och killar redan från unga år så att de inom en snar framtid kan ta sig an och lyfta både svensk klubb- och landslagsfotboll. Jag är inte här för att jag tycker det är roligt att bråka om träningstider, klaga på domare eller göra mig ovän med andra klubbars tränare. Jag är här för att dela med mig av vad jag kan och tror på. En fotbollsfilosofi som jag i Spanien sett bevis på fungerar. För när allt kommer omkring strävar vi alla mot samma mål, fler träningstider, bättre planer, och att fostra nya spelare till den sport vi älskar allra mest. Men för att detta ska fungera räcker det inte att man under vintertid ges ett träningstillfälle i veckan, eller att en blyg och osäker hemmadomare ges uppgiften att döma rättvist när ens eget lag är inblandat eller att svenska fotbollsledare inte visar intresse av att varken ge eller ta av andras fotbollskunskaper. Basfotbollen måste tas på allvar och ges lika stort utrymme som seniorlagen som spelar i division 5. Om inte kan vi lika gärna packa ihop och gå hem.
Slutsats
För tjugo år sedan var Spanien ett av världslagen på pappret men presterade aldrig något i världskapssamanhang. Det spanska fotbollsförbundet tog beslutet att göra något åt saken. Man ville forma sina egna spanska spelare från tidig ålder, professionalisera ungdomsfotbollens träningar och tävlingar, kräva licensierade tränare för landets samtliga lag och ge en utbildning till tränarna som skulle ge långsiktiga resultat. De senaste tio åren har Spanien inte bara varit ett storlag på pappret utan även plockat hem den ena mästartiteln efter den andra. Ett sådant arbete skulle jag vilja se även i Sverige. Med detta innebär också en önskan om ett öppnare fotbollsklimat där klubbar, tränare och förbund visar mer intresse av varandra och att lära. Att börja med att höja kvaliteten och omfånget bland tränarutbildningarna är ett första steg. Nivå 1 i Spanien (även kallad Basnivå i Sverige) avklaras på 680 timmar medan man i Sverige får sin licens efter dryga 100 timmar. Med en ökad tränarkvalitet ges också en chans till ökade tränarlöner i takt med att utbildningen blir längre, kräver mer och ställer högre krav. Sist men inte minst önskar jag en organisering av domartillsättningen i regionen så att vi slipper jäv och orättvisor och i stället ger domarna en chans att göra sitt jobb på bästa mest opartiska sätt.
Med detta sagt vill jag avsluta med att önska alla en God Jul och ett Gott nytt år! Under Spanska Akademins uppehåll kommer jag att ta kontakt med Spanska fotbollsförbundet för att höra deras synpunkter om professionell fotbollsutveckling i Sverige och de lagar och regler fastställda av FIFA och UEFA som inte tycks gälla här.
Hälsningar
Javier Karroum Gomez
Sportchef
Spanska Akademin FF
